Lovorden har haglat över Joanna Rubin Drangers tecknade dokumentärroman ”Ihågkom oss till liv” (Albert Bonniers förlag). Ord som mästerverk och dagsaktuell har använts av recensenterna. Men det är framför allt läsarnas respons som betytt mest för författaren.
– Det är väldigt många som har hört av sig på olika sätt och skrivit brev. När jag skrev boken så ritade jag in mina egna tvivel kring huruvida andra skulle tycka att berättelsen var viktigt och angeläget. Och det är så fint att människor skrivit och sagt att ja, det är viktigt. Det är relevant.
Det som började som ett sökande efter sanningen om vad som hände med Rubin Drangers släktingar som försvann under andra världskriget var även en djupdykning i den judiska identiteten. Och berättelsen började i – Hindås. Det var där som Aron och Rebecka Katz, föräldrarna till författarens mormor, så småningom slog sig ner efter att ha flytt från pogromerna i Tsarryssland.
– Den här berättelsen som utspelar sig i Hindås är en kärlekshistoria. Det är en oerhört positiv bild av att komma som invandrare och inte kunna språket till en svensk ort – och sedan bli oerhört väl integrerad. Samtidigt så levde de båda ett helt judiskt liv medan de verkligen var en del av Hindås och vänner med ortsbefolkningen. Det är också en väldigt ovanlig berättelse i vår tid om hur bra det också kan gå.
Svensk media var både undfallande och modig
Joanna Rubin Dranger berättar om en särskilt överraskande respons efter att ”Ihågkom oss till liv” publicerats som för henne var helt oväntad.
– Det har hört av sig personer med judisk påbrå som på olika sätt har levt och fortfarande lever med dold judisk identitet. De har berättat att de fått lära sig att inte berätta om sin judiskhet, på grund av rädsla för antisemitism och hotet om att Förintelsen skulle kunna hända igen. Det har jag blivit väldigt tagen av. Att det varit och fortsätter vara så för människor. Det hade jag inte förstått.
En del av Rubin Drangers sökande efter sanningen gav henne upptäckter om hur svensk press och media förde sig under Andra världskriget med både undfallenhet och rasande upprördhet över nazi-Tysklands övergrepp.
– Jag tyckte att jag hade ganska bra koll på andra världskriget, men jag blev så väldigt upprörd över en massa detaljer som jag inte hade känt till. Och vad man inte fick skriva och vad som skrevs i olika medier. Det fanns en munkavle på svenska medier under kriget, och väldigt många accepterade det.
– Men sen finns det också motsatta exempel. Jag har med en artikel som skrevs i Eskilstuna-Kuriren 1942 som är otroligt skarp och vass.
– Det är så mycket som är så hemskt som jag berättar om, men att man kan klara att ta det till sig delvis igenom. Att det är berättat också i bilder.
Samspel mellan då och nu
Joanna Rubin Dranger har gjort sitt eget sökande till en röd tråd genom boken. Enligt läsare som hört av sig har det gjort att allt det mörka som författaren berättar om har blivit lättare att ta till sig – och förstå.
– Det är så mycket som är så hemskt som jag berättar om, men att man kan klara att ta det till sig delvis igenom att det också är berättat i bilder.
Läsarna har kunnat följa författarens detektivarbete och har därmed haft henne som ledsagare genom berättelsen. Och att vardagen gör sig påmind ger läsarna pauser att bearbeta insikter.
– Medan jag söker kommer mina barn och vill visa saker på sina Ipads och andra vardagsscener som bryter av. Så att det inte bara blir en historielektion eller en släktkrönika.
Delar av boken har också blivit till en utställning, "Familjen som försvann", som för närvarande är utställd i Växjö. Framöver hoppas Joanna Dranger på att boken ska översättas till fler språk samtidigt som hon jobbar på ett nytt projekt – som fortsatt är hemligt. Projektet har inte ens en titel än.
– Det är ett väldigt livsbejakande och inspirerande projekt, kan hon dock berätta.
Det var i Hindås det började
Under kvällens besök på Hindås Station kommer publiken få ta del av ett samtal med författaren.
– När jag skulle ge ut boken undrade jag hur jag överhuvudtaget skulle kunna prata om boken. Den rymmer så oändligt mycket, 120 år av svensk och europeisk historia. Var ska man börja och hur ska man kunna sammanfatta?
Att få berätta om boken och om delarna som utspelar sig i Hindås just i Hindås beskriver Joanna Rubin Dranger som väldigt speciellt.
– Det var i Hindås det började. Det är också de berättelserna som har varit så oerhört omhuldade i vår släkt och familj. För de är ju väldigt positiva.
– Och min mormors föräldrars resa säger emot föreställningen om att det alltid var sämre förr. Det har levts andra liv i Sverige också. Och det har gått bra. Det var där hela boken började, i den här berättelsen som handlar om Hindås.
Samtalet med Joanna Rubin Dranger hålls på Hindås Station med start klockan 18:00 på tisdagskvällen den 21 februari och kostar 100 kronor i inträde.
LÄS MER:Trappan i Mölnlycke som ingen vill kännas vid – förfaller mer och mer för varje dag
LÄS MER:Härrydabor håller fast vid fettisdagen – säger ja till semlor
LÄS MER:”Det är riktiga Härryda- och Mölnlycke-fans som vill bo här”
