I entrén på Mitsubishi Logisnext Europe i Mölnlycke, bakom den täta häcken och det lika täta regnet sitter Davood Banaye, 61, och Jonas Wallenthin, 47. Det är längtans tider – semestern står för dörren, trucktillverkningen ska snart ta paus för sommaren. Men det usla vädret och den senaste veckans plötsliga besked har lagt en våt filt över semesterlängtan.
– Usch, sicket skitväder, säger Jonas Wallenthin och kastar en blick ut mot det intensivt dånande regnet, han tar i hand och introducerar kollegan Davood Banaye.
Tillsammans har de arbetat på truckfabriken i Mölnlycke i 58 år, Davood i 35 år och Jonas i 23. Båda är kvalitetstekniker och ser till att truckar som lämnar fabriken håller måttet. De är inte ensamma om att ha jobbat länge inom företaget, många av deras kollegor har varit med länge, berättar dem.
– Jag trivs jävligt bra, det är kollegorna som fått mig att stanna, säger Jonas.
– Det är ett mycket bra företag, mycket frihet. Uppstår problem så är det vi som löser, vi vet vad vi ska göra och har ingen chef som hotar med en hammare, säger Davood skämtsamt. Han säger att om vill man jobba på en verkstad skulle han rekommendera Logisnext – men han rättar sig:
– Jag kan inte rekommendera den, det var en bra arbetsplats. (1)
– Om man har varit här så länge så är det som en familj, säger Jonas Wallenthin.
– Jag träffar Jonas mer än mina barn och min fru, då blir man sammansvetsade och vi gör roliga saker ihop, säger Davood Banaye.
Beskedet: Alla inom tillverkningen får lämna
Men det blev en ovanlig tisdag strax innan midsommar, när vd:n Martin Björkroth kallade till stormöte ute vid godsmottagningen. Alla stod samlade för att höra vad han hade att säga, han började med att säga att: ”Det här är det jobbigaste jag gjort i mitt yrkesliv”, berättar Jonas Wallenthin:
– Då förstod man ju att inget positivt besked skulle komma.
Så bekräftades den värsta av farhågor – tillverkningen kommer läggas ned och flytta till Finland.
– Det blev helt tyst. Det var väl en chock för allihop, säger Jonas Wallenthin.
När väl tystnaden bröts vad sa ni till varandra?
– Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg. Jag vet inte riktigt var jag gjorde den dagen.
Vad kände du när väl chocken lagt sig?
– Piss mer eller mindre, konstaterar Jonas.
Davood Banaye var i Barcelona när en vän ringde och berättade. Han trodde först att det var ett skämt, men sedan ringde chefen och bekräftade vad vännen just berättat – om 1,5 år kommer all tillverkning att upphöra.
– Om man pusslar lite nu när allt hänt, så märker man att de hade en baktanke, säger Davood och berättar om hur lagret med reservdelar försvann och flyttades till Holland, kontoret mittemot avvecklades. Så med facit i hand, så fanns det kanske tecken på att något var på gång, enligt Davood.
– Det har väl alltid funnits en aning, men samtidigt gick det bra för oss under coronan, det gjorde det inte för andra fabriker. Det har alltid löst sig här på något sätt – men inte den här gången, konstaterar Jonas Wallenthin.
Hur känns det, ni gör allt ni kan, ni går med vinst, men likväl läggs det ner?
– Det är jävligt frustrerande, det är så världen är nu, allt ska effektiviseras, även om vi går plus så räknas inte den lilla gröna siffran, det är helheten, säger Jonas Wallenthin.
Sedan beskedet har lusten för att jobba sviktat, enligt Davood:
– Det blir inte seriöst, man har inte riktigt den gnistan att jobba. Det blir lite motstridigt, motivationen tar slut, säger han och Jonas håller delvis med:
– Just nu, ja, men jag tror att det kommer fortsätta som vanligt efter semestern. Men sedan när folk börjar försvinna och det blir verkligt, då kommer nog tankar tillbaka.
Försiktigt hoppfull kring framtiden
Ovanför bröstfickan på Davood Banayes arbetsjacka står det ”Logisnext” i ljusblå bokstäver. Davood kom från Iran till Sverige 1986, och bara efter två år började han arbeta för Atlet, som företaget hette där och då, innan det många år senare köptes upp av Mitsubishi. Hans liv i Sverige är tätt sammantvinnat med jobbet vid fabriken:
– Sedan jag kom till Sverige har jag bott i Mölnlycke, fabriken har alltid funnits här, till och med när man åkte förbi med buss stod det på väggen ”Åk inte långt bort vi har jobb här”.
– Kompisar och brorsan praoade här, företaget var alltid inblandat i event i Mölnlycke, säger Jonas som också menar att truckfabriken är en stor del av inte bara hans liv utan Mölnlycke i stort.
Trots det tunga beskedet har ledningen skött saken bra, enligt Jonas och Davood. Mycket information och stöd om man mår dåligt. Vd:n Martin Björkroth har ofta varit ute och snackat med medarbetarna. Och potentiellt nya arbetsgivare ska komma och hälsa på framöver.
– Vi sitter i samma båt nu. Det är inte vi eller dem, det är vi nu, för ledningen och vi är i samma situation, säger Davood.
Hur känns det att tiden här närmar sig sitt slut?
– Det känns lite jobbigt, man har byggt sitt liv runt det. Det är som att få punktering vid slutet av vägen, säger Davood Banaye och kollegan Jonas är inne på ett liknande spår:
– Surt. Men sedan vet man inte var man hamnar – det kanske blir ännu bättre. Men svårt att föreställa sig nu.
Har du börjat tänka på vad som ska hända efter?
– Inte än. Nu kommer ju fem veckors semester att fundera på det. Fundera men inte älta, det är viktigt, säger Jonas Wallenthin och fortsätter:
– Det går inte att älta, bättre att köra på som vanligt, jag är sån, det löser sig alltid.
Davood kommer vara 63 år när fabriken slutligen stänger dörrarna, två år från pension och kanske blir det att han lämnar yrkeslivet för gott:
– Jag vill gärna vara mer med min dotter, berättar han och avslöjar också att han när en dröm:
– Jag utbildade mig för länge sedan som motorcykelmekaniker. Kanske ska jag öppna en liten verkstad, som en hobby, det är i alla fall en tanke, säger Davood Banaye, kvalitetstekniker på Mitsubishi Logisnext Europe.
LÄS MER:Vd:n om jättevarslet hos Mitsubishi i Mölnlycke: ”Förkrossad”
LÄS MER:Varselbeskedet på Logisnext kom som en chock för facket
