Julafton. För de allra flesta, små som stora, är det en högtid som bär med sig många olika betydelser men med en övergripande kravbild: Perfektion. Maten ska digna på julbordet, högen av julklappar under granen ska hota att välta det stympade trädet och mysfaktorn ska vara på topp. Så är i alla fall gängse bild av hur julen, inramad av fallande snö, tända ljus och glittrande kulor, bör – ja, måste! – vara.
Men som Härrydabornas julkalender, en intervjuserie i 24 delar, en för varje dag i december fram till idag på julafton visar, finns det inte en enda, enhetlig jul. Inblicken i Härrydabornas firande och högtid har varit lika insiktsfullt som belysande. Visst, formerna liknar varandra med familjesamlingar, mat och samkväm. Men inte för alla – och samkvämet ser olika ut. Vissa firar hemma, andra borta. Med sin egen släkt eller andras. Med vänner eller främlingar. Och, ej att förglömma, vissa jobbar faktiskt i kollektivtrafiken, inom sjukvården, polisen, Försvarsmakten, kyrkan, service, etcetera, etcetera.
Och så finns det de som ifrågasätter hela grejen med julfirande, som Anna i Mölnlycke som tycker att det varit samma sak år ut och år in. För vissa är det en trygghet, för andra kan det vara bottenlöst tråkigt och oinspirerande. Och så måste det få vara.
Stort tack till alla Härrydabor som delat med sig av sina julplaner och julminnen till tidningens läsare.
Olikheterna gör julfirandet rikt, spännande – och tryggt.
Julen får inte bli till en ravin mellan de som vill och kan å ena sidan, och de som inte kan eller vill å andra sidan. Högtiden ska tillmätas exakt så mycket eller lite betydelse som man själv vill. Men, som Härryda-Posten har rapporterat om, finns det också julfirande för de som kanske saknar familj eller som vill träffa nya människor. Juldagens julbord på Råda Rum hos Råda Församling är ett sådant.
Härrydabornas julkalender visar att det vi kallar för ”tradition” i själva verket är tusen och tusen åter olika tolkningar och versioner, den ena lika rätt som den andra. Vissa går i kyrkan, andra inte. Vissa äter brunkål, andra rödkål. Vissa, som min amerikanska mamma, serverar kalkon istället för julskinka. Efter både ett och två julbord är det en ren befrielse att slippa skinkan. Eller som intervjuade Mölnlyckebon Namina från Sierra Leone, som äter fufu på julafton. Olikheterna gör julfirandet rikt, spännande – och tryggt.
Härryda-Posten kommer fortsätta att arbeta och publicera i den anda som Härrydabornas julkalender har gjorts i: Att låta Härrydaborna komma till tals genom att lyssna och ställa frågor som berör er viktiga vardag. Stort tack för ert förtroende att förvalta era sanningar och era berättelser.
Från vår redaktion till alla våra nuvarande och framtida läsare och annonsörer: En riktig god jul, hur den än må se ut!
LÄS MER:SFI-elever testade svensk julmat
